you killing me
Allt är bara skit just nu. Jag fattar inte vad jag gjort för fel. från dagen då jag föddes har jag bara ställt till massa problem, jag menar om jag inte äns hade funnits hade ju allt här i världen vart så mycket bättre, ingen hade behövt bry sig om nått annat än sig själva....vilket dom redan gör i och för sig.
Jag har underskattat min så kallade familj i 15 år och alltid trott att dom gör de som är bäst för mig, men de senaste halvåret har jag insett att jag bara vart en besvikelse för dom och bara för att jag är ärlig och sägar att jag dricker/röker osv så är jag nått psykfall....bara för att jag är de ända barnet i släkten som är ute med mina vänner och roar mig på de viset som jag vill så är jag ett jävla problem eller vaddå?
Ända sen jag var 4år gammal har jag blivit släpad till psykologer av massa olika anledningar...men de varkar inte vara nån som inser att de aldrig hjälper,,,alla dom där psykologerna som ska hjälpa en skiter ju i hur de går för mig. jag kommer dig nån gång i månaden och då har dom allt nerkladdat på ett papper och tror att dom vet exakt allt om mig. men efter en timmes prat om saker hit o dit så har dom ett nytt psykfall som ska prata om sina problem och helt plöttsligt finns det inte annat kvar av mig än ett papper som ligger och sammlar damm tills närsta gång vi ses. Om nån någon gång tror att en psykolog kan hjäpa en så har dom fel!
Efter 11år av problem så har de inte blivit något bättre, jag bråkar lika mycket med min mamma, jag går fortfarande runt med ångest för allt jag äter, jag har de lika svårt i skolan(om inte värre) och jag har fortfarande ingen pappa. så vafan är problemet?
Igår gick allt över gränsen...min "mamma" och jag har vart osams i snart 2 veckor och inte pratat med varandra över huve taget. sen får jag ett ynkligt sms där de står att hon stannar hos min moster och sover där....jaha tänkte jag, då kan jag ha mina vänner här, dom gör mig åtminstone glad. men nej! när jag kommer hem så är min moster här och ska sova här?
Då kan man ju undra var i helvete tilliten för mig tog vägen. när hon dygnet runt säger hur mycket hon litar på mig. Den är helt plöttsligt totalt bortblåst. Varför ska Anna vara här och "ta hand" om mig när hon inte har med dehär att göra? Varför skaffade "mamma" mig om hon inte äns kan ta hand om mig.
På kvällen när jag kommer hem har Anna tagit all min dricka och gömt den. Hon har ingen rätt i världen att komma hem till MIG och ta MINA saker.
Alla som verkligen inte bryr sig kan bara ta sitt jävla pick&pack och dra åt helvete, för ingen, verkligen ingen har med dehär att göra annat än jag och min så kallade "mamma"
Jag har underskattat min så kallade familj i 15 år och alltid trott att dom gör de som är bäst för mig, men de senaste halvåret har jag insett att jag bara vart en besvikelse för dom och bara för att jag är ärlig och sägar att jag dricker/röker osv så är jag nått psykfall....bara för att jag är de ända barnet i släkten som är ute med mina vänner och roar mig på de viset som jag vill så är jag ett jävla problem eller vaddå?
Ända sen jag var 4år gammal har jag blivit släpad till psykologer av massa olika anledningar...men de varkar inte vara nån som inser att de aldrig hjälper,,,alla dom där psykologerna som ska hjälpa en skiter ju i hur de går för mig. jag kommer dig nån gång i månaden och då har dom allt nerkladdat på ett papper och tror att dom vet exakt allt om mig. men efter en timmes prat om saker hit o dit så har dom ett nytt psykfall som ska prata om sina problem och helt plöttsligt finns det inte annat kvar av mig än ett papper som ligger och sammlar damm tills närsta gång vi ses. Om nån någon gång tror att en psykolog kan hjäpa en så har dom fel!
Efter 11år av problem så har de inte blivit något bättre, jag bråkar lika mycket med min mamma, jag går fortfarande runt med ångest för allt jag äter, jag har de lika svårt i skolan(om inte värre) och jag har fortfarande ingen pappa. så vafan är problemet?
Igår gick allt över gränsen...min "mamma" och jag har vart osams i snart 2 veckor och inte pratat med varandra över huve taget. sen får jag ett ynkligt sms där de står att hon stannar hos min moster och sover där....jaha tänkte jag, då kan jag ha mina vänner här, dom gör mig åtminstone glad. men nej! när jag kommer hem så är min moster här och ska sova här?
Då kan man ju undra var i helvete tilliten för mig tog vägen. när hon dygnet runt säger hur mycket hon litar på mig. Den är helt plöttsligt totalt bortblåst. Varför ska Anna vara här och "ta hand" om mig när hon inte har med dehär att göra? Varför skaffade "mamma" mig om hon inte äns kan ta hand om mig.
På kvällen när jag kommer hem har Anna tagit all min dricka och gömt den. Hon har ingen rätt i världen att komma hem till MIG och ta MINA saker.
Alla som verkligen inte bryr sig kan bara ta sitt jävla pick&pack och dra åt helvete, för ingen, verkligen ingen har med dehär att göra annat än jag och min så kallade "mamma"
Speak out!
Postat av: rebecca
jag saknar dig nåt otroligt!
du är praktiskt taget min barndom.
vi var som ett, varje dag.
när du flyttade hade jag helt plötsligt inte min adra halva med mig överallt.
och även fast vi inte är lika nära som vi var, så ska du veta (och jag har sagt det förut) du kommer alltid vara min bästa vän. för jag kan inte få någon att bli det vi var.
vi var som syskon.
jag kommer ALLTID ALLTID finnas här för dig. du kan ringa mitt i natten. knacka på dörren mitt i natten.
för dig finns jag alltid..
älskar dig
Trackback