I just dont belong here, I hope you understand
Min kropp slutar aldrig spela spratt med mig. Orkar inte göra ett skit, orkar inte ens ta mig iväg till skolan...
Man börjar ju undra vad som är fel, är man sjuk,lat eller nått annat psykiskt fel?
Ä som i älskar
Jag minns inte om jag nånsin känt såhär för någon, jag minns egentligen ingenting från dom förflutna känslorna som en gång i tiden funnits i mitt huvud. I fem månader nu har jag haft den finaste, underbaraste killen jag nånsin kunnat drömma om, och ungefär fem månader innan dess fick jag för första gången träffa honom. Och jag har efter fem månader faktiskt blivit ganska bekväm av mig. Det svider att behöva erkänna det, men med lite eftertanke är det synd nog sant. Man tar nästan för givet att det alltid ska kommer vara vi, men det är det är verkligen inget man kan ta för givet. Allt jag vill är att vara med han resten av mitt liv, och om det ens ska finnas en till det så måste jag verkligen skärpa till mig och inse att allt kan hända. Jag vill inte göra nått för att det ska bli min mardröm, verkligen inte!
Det är så sjukt jobbigt att bo så pass långt borta från varandra som vi gör. Det är kanske inte så jättelångt borta till skillnad från vissa andra, men för mig är det fööör långt bort! Det finns dagar då jag är alldeles gråtfärdig bara för att jag saknar min älskade så mycket. Jag vill inte behöva gråta pga saknad, det känns så meningslöst. Men när dom tillfällerna kommer kan jag inte göra annat än att låta tårarna fylla mina ögon. Jag försöker oftast att förklara min saknad genom att skicka iväg gulliga sms, men orden räcker inte till. Jag behöver så mycket mer för att kunna förklara allt jag känner.
Om det fanns minsta lilla chans att få träffa honom mer än bara i helgerna skulle jag aldrig mer önska mig något.
Om det inte heller vore så att jag gick i skolan skulle jag aldrig tvekat över att flytta ner till Nyköping. Jag trivs där nere med både staden och människorna, och att min bästa vän och min pojkvän bor där gör det ännu bättre.
mest av allt önskar jag bara att jag var typ 30 nu och att jag redan bodde tillsammans med han och hade allt det som bara finns i mina drömmar. Men jag fortsätter drömma några år till tror jag.
Jag älskar dig Victor Dexfalk, och vill aldrig vara utan dig
What it takes to make you smile, Bet'cha not to treat me like a child baby
Did you forget what we were feeling inside?
Min fina klass och deras idéer som alltid kommer på hur dom ska göra
något roligt av nått mindre roligt, haha
Funderar på om denna jacka ska få en chans i min garderob,vad tycks?
Nyköping
Min vecka i några bilder. Brukar ju inte komma upp så mycket bilder här så hoppas det blir lite underhållande nu för en gång skull
BECCA OCH KARRO SPÅÅÅÅÅÅRAR!
är inne på andra dagen i Nyköping nu och livet leker, eller?!?!?!
Hela gårdagen vad SPÅÅÅÅÅRAD.
Denna dag är också SPÅÅÅÅÅRAD!
Missade 5-bussen, men eftersom vårat liv är så välfyllt med saker att göra så har vi suttit i snart 6timmer och väntat på att kunna ta 01.00-bussen. Lagom kul sådär på en lördag...
Finns bara ett ord till att säga innan vi ska börja röra oss till bussen (om 1timme dock)
SPÅÅÅÅÅR!
Mår inte alls bra....spyr snart....
allt jag hade att säga för tillfället
det räcker nu, jag orkar inte mer
Efter skolan igår blev det ett besök hos Karin, vi kollade på film och planerade massa inför helgen. Och dessa planer verkar sluta väldigt bra vill jag säga. Kommer bli en grym helg känns det som!
Vaknade upp till ett underbart väder och begav mig ut i det för att ta mig ner till pelikan där julpyntning stod på deras schema. Kommer nog trivas ännu mer där nu när det är så mysigt, mohaha dom kommer aldrig bli av med mig!
Har även vart på gymmet med Evelina denna kväll och bränt en massa fett. Lovelie!
Imorgon blir det skolan och ännu en dag av snöoväder verkar det se ut som på nyheterna.....
Bild&Form
Whats wrong with me
Har haft en underbar helg och en massa tid att umgås med min älskling. Fredagen började i skolan med permanentprov som gick helt okej. Efter skolan mötte jag upp Victor i Stockholm och vi kollade på Paranormal activity 2 som enligt mig va en flopp till skillnad från första filmen,,,eller flopp va det inte men den första va helt enkelt läskigare och bättre.
Dagen till äre har jag jobbat, och med rätt sällskap kan det faktiskt vara kul att slita några timmar bland stekos och flottiga golv.
Do whatever you want
Ska få i mig nått att äta nu och sen ska mina lata ben hasa sig iväg till gymmet med Evelina, Erika också tror jag(y)
No one can help my except from me this time
Jag kan inte påstå att det är få gånger som min hjärna är helt förvirrad och inte hjälper till när jag måste ta beslut, men just nu måste jag verkligen veta vad jag ska göra. Hösten blir varje år ett helvete för mig och jag mår verkligen piss. Det som stryker med mest är skolan som bara gör mig deprimerad. Dock så har jag nu på senaste tiden börjat fundera över vad jag vill göra, om det är värt att ligga med ångest varje dag för att jag ska till skolan, eller om jag istället ska satsa på ett sabbatsår och sen börja om igen när jag vilat och gjort saker jag tycker är roligt.
Frisör är inget ämne jag brinner för och har heller aldrig gjort. Anledningen till att jag valde den linjen var för att det var den som verkade mest intressant och kanske mest rätt för just mig. Men hur ska man kunna veta vad man vill bli när man är 16år gammal? Det finns säker vissa som har haft en dröm om sitt blivande yrke sen dom va små, men inte jag! Gymnasiet är frivilligt men ändå känner man sig tvungen att gå dit och prestera på topp i tre år.
När skolan började för tre månader sen så flöt allt på, och det skulle det kunna göra nu också bara jag orkade lägga ner den tid som krävs. Men jag är inte villig att lägga mina vänner och det bakom mig för att lyckas i skolan. Och tyvär så kommer det sluta med att jag inte gör annat än pluggar eller deppar hemma. Med dom höga kraven jag har skapat på mig själv kan jag inte göra nått "okej" längre, utan det måste vara perfekt.
Min nuvarande klass är underbar och jag trivs jättebra, men jag vet inte om jag trivs i skolan. Skolan är det tuffaste jobb man kan ha. Man går till skolan i ca6 timmar om dan, sen kommer man hem och ska jobba yttligare tre timmar för att kunna hinna klart alla olika uppgifter inför dom kommande dagarna/veckorna. Jag säger inte att ett jobb är softare, men när du slutat jobbet så tar du oftast inte med dig det hem. Och i skolan kan du inte vara sjuk heller,för då är det kört, då blir det ett rent helvete när man kommer tillbaka och ska försöka jobba ikapp det man missat, viket inte är det lättaste för någon.
Jag kommer klara skolan och gå ut med betyg som ger mig en utbildning, det kommer jag fixa hur jobbigt det än är vissa stunder. Men är det verkligen värt att gå i skolan och missta både det glada humöret som jag alltid haft tidigare och aldrig ha tid för den sosiala delen annat än på rasterna i skolan?
Det ända jag vet att jag vill är att jag vill ta studenten, och helst år 2013 då det är meningen att jag ska gå ut. Men kanske är det meningen att jag ska vänta med skolan ett tag och tjäna lite pengar genom jobb. Det jag gillar med jobb är att man tillslut lär sig det man gör, skolan består dagligen av nya överraskningar som ska läras in och förstås.
En jobbig period helt enkelt!
Är man berädd att göra alla uppoffringar som väntar,eller ska man låta det vara som det är?
Alltid likaskönt att vara i Nyköping,känns som att vara lite på semester faktiskt. Besökte Karros skola och hennes klass som nästan är skrämmande lik den vi gick i förra året,haha. Har såklart träffat min finfina pojkvän också och det va på tiden kan jag tycka.
Tidigt igår kom jag och Karro tillbaka till Norrtälje. Så först blev det några välbehövda timmars kramande med kudden och täcket och efter det kom det en liten neger-Evelina som underhöll mig på kvällen. Måste ha vart väldigt snäll för jag fick till och med presenter. Kan inte klaga på mina vänner i alla fall!
Måste springa till bilen nu och åka ut till morfar för lite farsdag-firande
what ever happens, you will always be the one who stand beside me. LoveYou
dont give up
Jag är så less på mig själv! Hade bestämt mig att nu efter lovet skulle jag börja gå på onsdagar. Men imorse fanns det ingen återvändo när min hjärna lagt av och inte brydde sig om jag gick eller inte. Nu sitter jag dock med ångest och försöker få tag på mamma som kanske kan skjutsa mig,men få inget svar :( vad gör jag åt ångesten nu då?
I understand now. This is life
Har suttit på en buss i över 2 timmar på grund av det här jävla snövädret! Bussjäveln körde fast och med min dödsångest var det inte det bästa när bussen började luta oxå...trodde allvarligt att jag skulle dö. Men nu är jag hemma och jag har nog aldrig vart så glad att vara hemma. haha så farligt va det kanske inte,men blev ändå rädd.
det snöar, det snöar, det snöar. och hela världen vill börja sjunga
Andra skoldagen efter lovet och jag är helt jävla slut! Skoltrött så in i helvete. Allt jag vill är att det ska bli helg så jag kan åka till Nyköping och göra annat än skolgrejer.
Ett vitt lager av snö breder ut sig över detta land och jag ser verkligen fram emot att stå och vänta på bussen i detta väder...eller? roslagsbanan är säker inställd med all tur jag har, vilket innebär att jag kommer få vänta i en timme extra... Jag vill ha sommar NU.NU.NU
I would give everytning I own. give up my life, my heart, my home. just to meet you once again
Jag lyckas alltid på nått sätt glömma bort bloggandet, äsch ingen skada antar jag. tänke iaf köra en snabbgenomgång av de två missade dagarna ;)
Torsdag: Spenderade några välbehövda timmar på spa. Bade i varma bubbelpolar och fick 90min behandling av allt från massage till ansiktsbehandling,riktigt skönt. Ren och fräsh åkte vi till kusinerna där jag skulle försöka mig på att klippa Idas hår. Vet inte hur det gick,men sålänge jag va kvar så grät hon inte av besvikelse i alla fall.
Fredag: Blev några timmars jobb för att sedan åka vidare till Stockholm där Karin väntade med en saknad kram. Blev lite party innan jag tyvär var tvungen att åka hem. Fick även trevligt sällskap hem av Bea,Hanna och Madde (y)
Lördag: Jobbat....
Söndag: Jobbat, sen en underhållande Karin på besök :)
If I could have just one wish,I would wish to wake up everyday to the sound of your breath on my neck,the warmth of your lips on my cheek,Knowing that I could never find that feeling with anyone other than you.
Hur kan man egentlligen förklara med ord hur mycket man älskar någon? Eller räcker det med ord. För hur vet man att den man säger det till tar dom orden på det allvar man menar.
Egentligen skulle jag kunna säga dom två magiska orden om och om igen, för om dom nu är så betydelsefulla så bör det inte finnas någon gräns på hur många gånger man bör säga dom. Personen jag säger det till är nämligen bland det mest betydelsefulla i mitt li.
Vad jag är pratar om så kommer alltid hans namn upp, och kanske kan omgivningen tröttna på mitt tjat, men jag bryr mig inte. Jag kan inte hjälpa att han följer med mig vart jag än befinner mig, och att det alltid är han som får samtalsämnet att låta intressant i mina öron. Jag kan faktiskt inte hjälpa att han gör mig till den jag är idag.
Varje gång jag hör bokstaven V är det som att hela jag försvinner bort till en värld utan gränser. Den egentligen så lilla betydelselösa bokstaven har helt plötsligt gjort så att mitt hjärta fortsätter slå. Tänk att en bokstav kan få min kropp att stå upp. Vad gör då alla sex bokstäver tillsammans? Dom får mig att inse vad kärlek är, ditt namn har förändrat allt!
Egentligen skulle jag kunna säga dom två magiska orden om och om igen, för om dom nu är så betydelsefulla så bör det inte finnas någon gräns på hur många gånger man bör säga dom. Personen jag säger det till är nämligen bland det mest betydelsefulla i mitt li.
Vad jag är pratar om så kommer alltid hans namn upp, och kanske kan omgivningen tröttna på mitt tjat, men jag bryr mig inte. Jag kan inte hjälpa att han följer med mig vart jag än befinner mig, och att det alltid är han som får samtalsämnet att låta intressant i mina öron. Jag kan faktiskt inte hjälpa att han gör mig till den jag är idag.
Varje gång jag hör bokstaven V är det som att hela jag försvinner bort till en värld utan gränser. Den egentligen så lilla betydelselösa bokstaven har helt plötsligt gjort så att mitt hjärta fortsätter slå. Tänk att en bokstav kan få min kropp att stå upp. Vad gör då alla sex bokstäver tillsammans? Dom får mig att inse vad kärlek är, ditt namn har förändrat allt!
what is love
Sliten brud? ;)
Halva lovet återstår och känns som att bara en vecka till skulle vara behövlig. Men skola betyder jobb,vilket betyder pengar,vilket betyder att jag måste gå till skolan mot min vilja....
Än så länge har lovet spenderats i Nyköping där det bjudits på fest,film,vänner,shopping,skratt,kärlek osv. Synd nog blev jag tvungen att lämna allt det roliga och åka hem idag, för imorn ska min kropp pysslas om på ett spa. Underbart!
